Överlevde buggkursens första tillfälle skapligt oskadd. Bara ett blåmärke på vänster axel som kom sig av den oerhörda trängsel som uppstod när hela stan skulle gå på samma buggkurs. Det var ialla fall superkul som vanligt. Bra musik att dansa till och tempo som gör kvällen till värsta träningspasset. Känns i benen idag.
Men idag var det skidor igen och har jag bestämt mig för att det är skidor på måndagar så ÄR det skidor på måndagar. Jagade sällskap eftersom maken står på huvudet i resväskan men blev sorgligt dissad inte bara en, utan två gånger. Men jag är ju en envis typ och gav mig väl ut, ensam, i mörkret. Fast ensam, förresten, det var jag väl inte precis. Spåret var ju fullt av människor som jag som inte kan komma på något bättre att göra en måndagkväll. Fick dessutom uppleva att någon valde att ligga BAKOM mig ett helt varv. Efter ett tag började jag faktiskt undra varför människan inte körde om. Men han fick väl skava där bakom mig om han ville...
Ser i alla fall fram emot en ny vecka som förhoppningsvis ska fungera bra tack vare noggrann planering (hoppas, hoppas!). Viktväktarluncher är inköpta och barnpassning till skidåkningen är inbokad. Så om inget oförutsett inträffar så lunkar det väl bara på. Med tanke på förra veckans uppförsbacke så borde det vara lite medvind nu i rättvisans namn. Vi får väl se. Jag återkommer och då ska jag också berätta historien om Padde och Sköldis...
1 kommentar:
Tur att du klarade dig med bara ett blåmärke.
Bra jobbat i skidspåret....vill hemskt gärna höra historien om sköldis och Padde. För det är väl dom som du ville skulle flytta hem till mig??
Skicka en kommentar