Sagan om Sköldis och Padde skulle kunna börja som en annan känd saga - "Det var en gång en jävla pappa"... Men det hela började i alla fall med makens dröm om ett fiskbadkar i källaren. Efter idogt letande hittades sagda tingest på blocket och då i form av ett "allt eller inget"-erbjudande. Allt i detta fallet innebar diverse tillbehör och - två vattensköldpaddor. En smal sak att hitta nya hem till tänkte han och tog turen om Zoo-affären på hemvägen. Inte då, ingen ville ha dem. Men några tips fick han, hur man på skonsammast möjliga sätt förpassade de små liven till sköldpaddshimlen. Hemma hos den frågvisa hustrun, dvs jag, gjordes ett försök att undanhålla den nakna sanningen om planerna som nu återstod som lösning på problemet. Men, nej, inget går att undanhålla en äkta proffssnokare. Nu kom saken i ett annat läge. Operation rädda sköldpaddorna inleddes. Med telefonboken i högsta hugg inleddes ett systematisk motivationsarbete i bekantskapskretsen. De utvalda utsågs först enligt principen största möjliga djurvän dock utan påtagligt resultat. Inte ens med hjälp av känslomässig utpressning nåddes minsta framgång. Urvalssytemet utvecklades till att omfatta vem som helst som bara kunde tänka sig att bli sköldpaddsägare och råkade komma i min väg. När arbetet efter dryga dygnet inte givit någon utdelning framträdde eftertankens kranka blekhet med all önskvärd tydlighet och vi kom till vägs ände... De får väl bo här då. Inflyttningen tog lördagen i anspråk och nu bor de nya familjemedlemmarna på övervåningen i tonårsdotterns rum. Men om det är någon som ångrat sig så...
Annars är veckans planering redan i kras. Efter en osedvanligt tidig morgon och ivägskickande av Kinaresenär tog vi bilen till dagmamman. Precis när vi nästan parkerat kom frukosten i retur och i stället för att lämna av barn blev det i stället saneringsarbete i bil. Bara att kvista hem igen. Fast först måste bilen tankas som vanligt (hur är det möjligt?!?) så lilltösten fick sitt inlindad i filten och med kräkspåsen beredd. Väl hemma, in med allt i tvättmaskinen (inte barnet, så klart, barn är inte maskintvättbara) och så fram med hinken och bädda ner den lilla sjuklingen i soffan. Men några timmar senare stod det klart att den där ungen är ju inte sjuk. Har lekt, ätit och varit som vanligt hela dagen. Så i morgon blir det jobb och barnomsorg igen. Men lite skönt var det ändå, om jag ska vara riktigt ärlig, att få en dag hemma så där helt oplanerat...
2 kommentarer:
Har inte ångrat mig... Men då sagan återberättades för maken visade det sig att familjen han vuxit upp i faktiskt ägt ett djur av nyss nämnda sort. Detta djur miste dock livet på ett helt annat sätt än på vilket jag råkar veta förespråkas i dessa sammanhang. Sköldpaddan hamnade nämligen på ett element varpå det blev hett redan i jordelivet (jag vet ju inte om det finns något sköldpaddshelvete... men du fattar). Om någon hjälpte den stackarn dit eller om han tog sig för egen maskin förtäljer inte historien. Hur som helst blir det inte vi som förbarmar oss över skalen och dess innanmäte...
Nääää!!!!!! Som sköldpaddsägare tar jag illa vid mig av era ondsinta planer!!! Hur kan man ens tänka en sådan elak tanke om små värnlösa sköldpaddor!! Jag är djupt chockad och moraliskt indignierad och jag ställer självklart upp som jourhem åt paddorna (som åtminstone förtjänat fanatasifullare namn?)i sisådär en åttio år framöver (hmmm, tror dotterns kompis är vattensköldspadds vän). Fy, jag saknar ord!
F ö så anser jag att sagan om den jävla pappan är bättre och att dagens händelser är ett direkt straff för dina orena tankar - HA!
Skicka en kommentar