Vi hade en lugn och skön nyårsafton. Vi tittade på Grevinnan och betjänten och Elin skrattade förtjust varje gång betjänten snubblade. Vid tolvslaget skålade vi i Champis och tittade på raketer från Lindas balkong. Elin orkade vara vaken men somnade sedan snabbt. Sonen firade med andra och Johanna och Danne hade bjudning hemma med tolv personer. Det blev ett fasligt ringande när klockan hade blivit nytt år. Det är bara att inse att familjen är på väg att krympa, i alla fall att de stora är på väg... (Himmel vad jag tjatar om det där... Har jag lite jobbigt med det kanske?!?)
Nåja, idag har det varit skidåkning igen. Lasse och jag körde varsin mil och Elin stakade runt i spåret, 1,5 km. Jag vurpade och fick vansinnigt ont i nacken. Redan förra turen tror jag att jag sträckte mig på något sätt. Det hade så smått blivit bättre ända tills jag med full kraft dunsade på rumpan i utförslöpan. Och vips var smärtan där och nu i kväll är den närmast olidlig. Lasse har tandvärk, så här är det verkligen jämna plågor. Idag är vi familjen Ipren.
Försökte röja lite också, i scrapphörnan. Usch, jag har på tok för mycket grejor. Jag kommer ju aldrig att använda allt det där. Det slutade med att jag gav upp och scrappade lite istället. Det är ju inte så dumt med tanke på att jag ju då i alla fall gör av med lite prylar. Allting har sin tid...
1 kommentar:
Grattis till kameran!!!!!
Sen får jag lov att säga att jag är djupt imponerad av att du ger dig ut och åker skidor!!!! Hoppasa bara att du blir bättre efter vurpan. Ska du åka vasan i år igen?
Kul att träffa dig hos Jenny.
Kram Christine
Skicka en kommentar