Ja, det är det verkligen. Från att vara en stor och bullrig familj på sex personer så skramlar nu en ensam liten Elin i det Evaldssonska residenset. Linda är visserligen bara tillfälligt utlånad till huvudstaden och väntas återkomma under veckan, men ändå. Sonen med tillhörigheter är installerad i det egna hemmet och vistas nu där med flickvän och alla de andra personerna som stundtals befolkade både gård och källarplan. Konstigt tomt... Liten sorg också för att inte längre ha honom nära fast det är det jag längtat efter så länge, att han ska stå på egna ben.
En omställning blir det också på måndag. Då ska jag åter till arbetet och ta fatt i höstens utmaningar. Jag börjar som tur är en vecka innan lärarna är tillbaka och hoppas på lite tillvänjning innan det blir skarpt läge. Sommaren har i alla fall varit bra och det har varit många trevliga stunder och skratt. Ullaredsresan kommer att finnas väl bevarad i minnet (både det mer digitala och det fysiska) som en höjdpunkt den här sommaren. Annars får nog ettiketten mest bli renovering/fix. Känner mig mycket nöjd med allt det vi hunnit med. Flickornas rum blev ju så bra och mitt eget pysselrum känns superlyxigt. Nu hoppas vi på att få till allrummet under hösten.
Det kommer att bli en intensiv höst. Jag ska ha lite olika kurser är det tänkt och sen ska jag börja på en ny utbildning. Jag och kollegan ska också dela på en praktikant och jag har lite planer för nya arbetssätt dessutom. Hoppas också hinna vara lite kreativ och just nu är smycken det jag känner mest lust för så därför tror jag att jag ska börja med lite skapande redan nu...
