Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne...

Idag är det sol och vi har just kommit från Ånnaboda. Köttfärsen (inte ICA:s) står på tining i micron så snart ska det bli pasta och köttfärssås, mums! Hungrig som en varg är jag efter den lilla skidturen. En mil till att lägga till de avverkade, nio, just nu. Kändes riktigt bra idag. Bra glid och ordentligt fäste, hurra. Kanske har jag fått in lite bättre teknik. Både Elin och Linda var med idag och Elin fortsätter att visa sitt gillande med sitt uhmm, uhmm. Idag fick hon också prova på lite glid, heja, heja.

I går städade jag "verkstan". Så himla skönt att få koll på alla pryttlar. Njuter nu av ett rent bord som inbjuder både till pärlskapelser och LO:s. Just nu har jag en LO om Linda på gång. Har gjort några nu i det sista men har ännu inte erövrat nödvändiga kamerakunskaper ännu för att kunna få in foton i datorn. Eller det handlar faktiskt om att jag inte fått till att fota dem ännu. Men det är väl ingen brådska med det...

På tisdag åker Lasse till Kina. Det ÄR väl himla orättvist att han som varit i nästan hela världen bara får åka och åka. Det vore väl bättre att jag åkte så jag kunde kolla efter pärlor och sånt i stället. Men vi har haft pärlkurs så OM han skulle dyka på några pärlor så vet han lite vad jag vill ha.

Nu plingar micron, dags att ställa sig vid spisen alltså. Sen blir det vila, det är buggkurs i kväll...

Jisses vilken vecka!

Denna veckan har verkligen varit en rivstart. Det har hänt en del som jag helst hade sluppit. Och annat som gett hopp om livet. Lite skönt är det att avluta veckan lite i förtid och få en aning andrum och tid för hjärnan att sluta göra kullerbyttor... Kan bli lite hantverksmässig verksamhet i stället och det är ju välgörande.

Skidor har jag åkt också och lyckats locka med de båda yngsta döttrarna i spåret. Inte helt lyckat på kvällstid men annars en riktigt bra idé. Kom inte hem förrän halv tio i går och då hade sista timmen tillbringats i bilen väntandes på fadern som skulle avverka sin runda. Hmmm, måste hitta ett bättre upplägg (eller komma tidigare från jobbet). 7 mil har jag fått ihop i alla fall och än finns det tid.

Bakhalt...

Så känns det... Som om hela tillvaron är bakhal just nu. Morgonen har bjudit på utmaningar och uppförsbackar som ger den beskaste eftersmak. Ungar som ska iväg och mammor och pappor som ska till jobb och ingen ork alls, typ. Men efter lite gråt och tandagnissel så är det på spåret igen. Men idag blir det inga stordåd, bara ett stilla knirkande, ett steg i taget, förhoppningsvis framåt...

Nya äventyr

Ännu en utmaning att anta. Jag har ägnat eoner av tid till att försöka ta mig in och få betala dryga tvåtusen kronor för att jag och Lasse under ungefärligen ett dygn ska få sitta skavande fram och tillbaka på en cykelsadel medan benen tappert kämpar sig uppför och nerför runt den där jä*la sjön. Jag greps nästan av panik när jag insåg att idag är sista dagen att betala om priset inte ska öka med en dryg femhundring. Dessutom varslades det för att loppet i det närmaste är FULLT. Och vad ska jag då ta mig för sista helgen före midsommar?!? Skrik och panik! Nu på kvällskvisten samarbetade äntligen banken och, YES, vi är på. Med ben som dock inte samarbetar alls i skidspåren och sönderskavda hälar känns det underbart att veta att när och om Vasan blir genomförd så finns det nya hägrande mål, hurra. Men jag kämpar på och har nu fem friska, härliga mil i benen.

Annars har det varit kalas idag. Fick mysig frukost på sängen och har haft kaffegäster nästan hela dagen. Det gillar jag. Många fina blommor och paket har jag också fått. Alla är så snälla! Tack!

Kameran dök upp i fredag som jag hoppats på så snart kan det dyka upp bilder här igen. Ska bara lära mig hur man gör först. Så här långt verkar den vara precis det jag ville ha. Ska bli kul att få leka lite med den så jag lär mig mera...

Japp, jag har en ny vana

Om man har åkt skidor fem gånger sedan juldagen så måste det väl ändå betraktas som en vana?!? Jag kan nu skryta med att ha femdubblat (eller nåt) träningsdosen från förra året. Snacka om uppsving! Hela 3,5 mil har nu avverkats vilket är väl så där 10% av den önskade totalen. Men det är ju många dagar kvar.

Ännu ingen kamera i sikte men i bästa fall kommer den till helgen (i morgon). Däremot har brevlådan svämmats över av pärlförsändelser (dessa livsfarliga reor som man inte ens behöver besöka "live"). Måste ha ny förvaring... Nej, jag tänker inte göra som du, Mia, och inte skaffa mer förvaring utan se till att det som köps in ska rymmas i befintlig förvaring (även om det är en vettig tanke). Men vettig, det kan jag nog inte skryta med att jag är.

En liten efterlysning...

... som jag dristar mig till att göra om det till äventyrs skulle komma några scrappande besökare till min sida. Jag behöver Prima-flaskor till ett litet projekt jag planerar. Om du har några över som ligger och skräpar, släng dem inte utan hör av dig till mig!!

Gott Nytt År

Vi hade en lugn och skön nyårsafton. Vi tittade på Grevinnan och betjänten och Elin skrattade förtjust varje gång betjänten snubblade. Vid tolvslaget skålade vi i Champis och tittade på raketer från Lindas balkong. Elin orkade vara vaken men somnade sedan snabbt. Sonen firade med andra och Johanna och Danne hade bjudning hemma med tolv personer. Det blev ett fasligt ringande när klockan hade blivit nytt år. Det är bara att inse att familjen är på väg att krympa, i alla fall att de stora är på väg... (Himmel vad jag tjatar om det där... Har jag lite jobbigt med det kanske?!?)

Nåja, idag har det varit skidåkning igen. Lasse och jag körde varsin mil och Elin stakade runt i spåret, 1,5 km. Jag vurpade och fick vansinnigt ont i nacken. Redan förra turen tror jag att jag sträckte mig på något sätt. Det hade så smått blivit bättre ända tills jag med full kraft dunsade på rumpan i utförslöpan. Och vips var smärtan där och nu i kväll är den närmast olidlig. Lasse har tandvärk, så här är det verkligen jämna plågor. Idag är vi familjen Ipren.

Försökte röja lite också, i scrapphörnan. Usch, jag har på tok för mycket grejor. Jag kommer ju aldrig att använda allt det där. Det slutade med att jag gav upp och scrappade lite istället. Det är ju inte så dumt med tanke på att jag ju då i alla fall gör av med lite prylar. Allting har sin tid...