tisdag 30 september 2008
Mitt hopp är ute...
Är nog tvungen att inse att vår älskade Märta inte kommer tillbaka. Såååå ledsen! Saknar henne oerhört, det är verkligen tomt utan henne. Det är så hemskt att inte veta vad som hänt henne. Jag hoppas bara att hon inte farit illa och i bästa fall bara fått en hiskelig flyttlust. Men, hur som helst, hos oss lämnar hon ett stort tomrum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kramis!
/LenaS
Jag förstår hur du känner.
Man vill ju veta vad som hänt eller var hon tagit vägen.
Skickar lite kramar
Och du tack för senast, det var väldigt trevligt. Tack för att du hjälpte mig när samtalen blev lite knepiga =)
Skicka en kommentar