På återbesök i verkligheten

Ja jösses vad det kan vara jobbigt... ALLA ska underhållas just nu. Är det inte egna barn och makar så är det olika fritidsaktiviteter eller olika karaktärsformande projekt. Undra på att tiden blir knapp. Mitt i förvirringen dristade jag mig till att göra ett litet återbesök i en trygg och välbekant miljö där inget är främmande, allt tänkbart och inget är suspekt utan bara ett exempel på ett annat sätt att forma sitt familjesystem. Under det timslånga besöket så hann jag uppleva både sexuella trakasserier och nutidens hårda samhällsklimat. DET känns ju tryggt!

Men å andra sidan är det ju fredag och jag har ju hela helgen på mig... Ska bli lite samkväm och lite pyssel av julkaraktär. Det kan man ju leva med. Får se om det blir en tur till de blå bergen också för ett första trevande försök i "det vita", (jag hörde att det finns 550 meter att tillgå). Och sen är det ju snart måndag igen...

Hurra, hurra!

Idag fyller Elin 5 år!!! Paket och ögon som tindrar, guldklänning, dockvagn och Batman. Och så kalas och många kakor på kvällen. Livet är fullkomligt...

Kort rapport från tvångströjans land..

Igår blev det ingen middag. Hur ska det bli, hur ska det gå??? Ingen matlåda och planeringen tilltufsad. Men diskbänken är ren...

Som jag en gång konstaterade; bloggar kan vara besvärliga...

Ja, det var ju det... Nu har det hänt igen, dag efter dag går och inget nytt att rapportera. Ibland inser jag att jag måste ha världens tråkigaste liv när det inte finns nåt som jag tycker är värt att pränta ner. Men just nu är livet mest tvångsåtgärder. Missförstå mig inte, det är riktigt trivsamt men kanske inte så mycket att delge andra om mina äventyr i köket. Jag kan numera koka potatis och sockerärtor och göra olika såser och soppor med linser och många olika rätter, alla men max pointsvärde 6. (Jag berättar inte att jag fuskade genom att gå på fest i fredags (blev lite vin)). Och i morse blev det besök på forna arbetsplatsen. Lovar att där finns tvångsåtgärder av olika slag, dock inga riktade mot mig. Och så är det nya projektet "Flylady". Tvångsåtgärder av städkaraktär. Har påbörjat ett miniprogram som sträcker sig över 30 dagar. Första insatsen: håll diskbänken ren. Maken försökte ställa ett glas på bänken förut och vips var jag där med trasa och diskborste. Inget får finnas där!!! Dag två var aktiviteten: klä på dig (ta på skor också och glöm inte hår och ansikte). Jag kanske måste tillägga att detta är ett program som stammar från "over there". Jag väntar med spänning på vad det ska bli för resultat i slutänden. Och nu, ve och fasa, tänker han poppa popcorn!!

Nyss hemkommen och uppfylld

Har nyss kommit hem från en kursdag i Linköping. Är precis utpumpad och som ett visset salladsblad i huvudet men ändå så full av intryck. Har lärt mig mycket och fått många nya infallsvinklar att utgå ifrån och samtidigt på många sätt så bekräftad. Det är inte alltid det känns så efter en seminariedag så det var verkligen en vinstlott i sammanhanget.

Det har inkommit klagomål...

Det har kommit till min kännedom att det frodas åsikter om att denna eminenta blogg uppdateras för sällan. Det var väl det jag visste, att det bara var en tidsfråga tills ämnet skulle tas upp. Som tur är så har jag fått veta att alla anställda i kommunen ska få utbildning i klagomålshantering så jag återkommer väl när jag gått kursen...

Annars är det grå vardag som är på dagordningen och jag har satt mig själv och maken på strikt VV-diet. Konceptet är taget från de käcka tips hälsomänniskan i lokaltidningen kommit med inför den kommande julfrossan och projektet går under namnet "Vit november". Maken är ju förstås också delaktig i beslutet och har nu somnat på soffan fredagkvällen till ära utan minsta popcorn eller annat njutningsmedel. Jag har ätit fisk fler gånger den gångna veckan än under hela förra året och det lagas mat i både tid och otid. Det är soppor och läckra pizzamackor varvat med oändliga mängder spenat, sockerärtor och morötter. Ja. jisses...

Djupt i träsket...

Kom hem från syfestivalen med tre meter långa armar och jag lovar att de vet vem jag är på Sirlig. Åtminstone efter fjärde gången jag var där och handlade. Köpte lite annat också, två stämplar och en penna... Jag erkänner, jag är en sjuk människa!