Lite babbel...

Det var då märkvärdigt... Jag har barn med gummibands effekt! Jag menar att knappt har man transporterat dem med möblemang och allt till annan ort så är de, vips, tillbaka igen. Så nu är det AF, SYV och diverse bemanningsföretag som gäller. Hon har redan hunnit med att prova på gratisarbete hos BAD-corp (vem hade väntat sig annat med ett sådant namn). Andra övervägda förslag är reklamutdelning och au pair i eget hem. Superlockande förstås! Men än finns det hopp. Vägledning och några ev. kurser under våren kan kanske göra framtida yrkesval något klarare.

Annars är det mycket jobb nu och det känns bra att vara i gång. Och i morgon ska det scrappas hela dagen lång. Får se om jag lyckas få ihop något. Kanske ett födelsedagskort till stundande födelsedagsfirande i Kumla. Mamma blir 75 år. Tänk vad stor hon har blivit!

Nej, nu ska jag nog dyka ner i mina pärllådor igen...

Lisa i silversmedjan

En dag fick jag komma till Mia och prova på att göra "riktiga" silversmycken. Jag gjorde med Mias benägna bistånd en ring som jag är mycket stolt över. Det var verkligen jätteroligt och svårt. Först såga, såga, såga...

Och sen slipa, slipa, slipa...

Sen putsa, putsa, putsa...

Och efter det så var det många, många moment. Kanterna skulle göras helt raka för att kunna passas ihop. Där fick jag experthjälp... Och sedan forma den lilla remsan till en oval för att sedan med hjälp av hammare hamra kanterna till möte. Och sedan fick jag leka med elden när fogen skulle lödas. Sedan vips ner i betbad. Mera hamrande, putsning och slipning tills formen liknde en ring. Det läskigaste av allt var när texten skulle dit. Då gällde det att hålla tunga rätt i munnen så att det inte skulle bli fel. Storleken skulle justeras så mer bankande (mera hjälp behövdes där, jag slog mest på mina fingrar). Lite oxid i texten och slutligen polering, polering och polering.

Och så här fint blev det:

Texten är så här: Det spelar ingen roll hur sakta jag går så länge jag inte stannar.

Johanna trodde det var mitt nya mantra inför Lidingöloppet, fiffigt va? Men för mig är det en uppmaning till tempoändring i det stora hela, d.v.s. det är okej att saker får ta tid!

Tusen tack, Mia, för att jag fick komma och prova på!!!

Ett par små alster

Det är så kul att leka med färger. Häromdagen trillade jag i det gröna träsket. Här är ett av resultaten av detta: Och i dag har jag varit i det rosa...

Vad var det jag sa...

Det var väl det jag visste, att vi skull ta oss till den där ön och kuta runt. I hällregn och grådis stod vi där och sprattlade med Friskis och Svettis, sjöblöta långt innan starten gick. Som vanligt såg vi till att få valuta för pengarna och använde mesta möjliga tid. Tre mil känns i alla fall i benen idag och man kan ju undra hur det ska gå på buggkursen i kväll. Trots allt så klarade jag mig utan allvarligare skador är blåa tånaglar och en släng av sträckning så efter omständigheterna så får man väl känna sig belåten. Så nu är det skidor som gäller...

Höstblommor

Här är några små höstblommor som växt fram i mina pärlrabatter. Nu kliar det i fingrarna för jag vill sätta igång och göra dem i silver... Stockholmsresan gav mersmak.

Hurra,hurra!

Mitt lilla projekt verkar utveckla sig som önskat så nu åker jag till Stockholm och handlar lite...

Uj, vad länge sen...

Det verkar som att om man inget producerar så blir det inget bloggat... Så är det kanske. Projekten sista tiden har inte varit av blogkaraktär, vad det nu är, luktar bortförklaring lång väg... I alla fall... idag har garderoberna fått sig en omgång. Huvaligen vad mycket vinterkläder jag samlat på mig. Synd bara att det mesta saknar lagom stor Evaldssonsk person att matcha med. Nåja, det finns ju alltid Lindex. Annars rullar det på som vanligt. D.v.s. kaos för det mesta. Lidingöloppet om en vecka och benen/fötterna vägrar sammarbeta trots filmat löpsteg och utprovade dojor efter konstens alla regler. Men med tanke på den sista tidens misslyckade Viktväktarprojekt så tänkte jag att jag kan väl bara rulla runt?? Vi får väl se. Synd bara att det inte var som jag trodde och att loppet var idag för då hade det förmodligen (förhoppningsvis) varit över nu och jag hade haft vetskap om huruvida jag ska ut och skava runt i skidspåren i vinter. (Som om det skulle spela någon roll hur det hade gått.) Dessutom skulle jag ha kunnat åka på scrapträff i Linköping nästa helg. Men man kan ju inte få allt.

Har ett litet smyckesprojekt på gång också. Får se hur det går... Är så himla sugen på att åka till Stockholm och handla lite nya smyckesdelar. Jag vill jättegärna börja jobba lite mer med silver. Jag fick ju komma hem till Mia och lära mig att göra en silverring. Den blev så fin. Jag är så stolt. Nu kan jag ju inte göra det hemma för det krävs ju en del utrustning men silvertråd är ju kul också...