Vad var det jag sa...

Det var väl det jag visste, att vi skull ta oss till den där ön och kuta runt. I hällregn och grådis stod vi där och sprattlade med Friskis och Svettis, sjöblöta långt innan starten gick. Som vanligt såg vi till att få valuta för pengarna och använde mesta möjliga tid. Tre mil känns i alla fall i benen idag och man kan ju undra hur det ska gå på buggkursen i kväll. Trots allt så klarade jag mig utan allvarligare skador är blåa tånaglar och en släng av sträckning så efter omständigheterna så får man väl känna sig belåten. Så nu är det skidor som gäller...