18 mil och skavsår

Kände mig bara tvungen att tillkännage min nuvarande träningsstatus. Och diskbänken ÄR fortfarande "shinead"...

Söndagskväll...

vJag extraknäcker som värvare. De senaste dagarna har jag anmält 10 personer till KSS:s scrapmara i mars. Jag borde kanske sadla om och bli telefonförsäljare istället. Men å andra sidan så skulle det vara svårt att hitta en lika lättsåld produkt så jag blir nog kvar på min gamla post. Ska bli jättekul i alla fall för förra gången var jag ju med och arrangerade och då blev det ju inte så mycket scrappat, men nu så...

I helgen blir det Linköping också, på lördagen. Det ska också bli kul. När jag tänker efter är det nog den första stora scrapträff jag åker på som jag inte har varit med att jobba till. Ja, det är klart, om man inte räknar syfestivalen eller mässorna i Karlstad eller Leksand, fast då blir det ju inget scrappat. Hoppas jag hittar något kul att köpa, stämplar eller så. Det kommer ju andra butiker dit. Jag handlar ju annars bara hos Jenny på Stellas.se. Tycker just nu att det är hur kul som helst att scrappa. Har gjort tre nya LO:s idag och har bara lust att göra fler...

Två mil i spåret blev det igår. Efter att ha vilat i ett par dagar så var benen mycket piggare (som tur var). Det närmar sig, det närmar sig. Spåret var öppet 2,5 km. Idag gnäller jag inte, det var som himmelriket om man jämför med sist. Men nu väntar ny vecka och nya äventyr.

Som sagt...

Gillar att scrappa brorsonen och hans dam. Här är de på muckarbal i Vinterviken. Johannas 18 årsdag innebar ju förstås ett obligatoriskt krogbesök några dagar senare...
Kramande småtjejer värmer ett modershjärta.
Så himla skön bild!

Varit lite i farten som sagt...

Linda hade sitt födelsedagskalas på slottet när hon fyllde 7 år. Hon kröntes då till prinsessa av Örebro Hus. Lasse genomgår sitt traditionella Linjedop då han som ung sjöman för första (eg. andra) gången passerar ekvatorn. LO:n är gjord efter Carinas skiss i Stellas.se:s tävling. Blev lite glad när jag lyckades använda ett av pappren från DCWV:s Once upon a time. De är himla fina men ack så svåra...
Och så lite ny friska mål i livet... Kanske en ny tradition, vem vet.

Liten Italienrepris

Jo, det är sant. Det FINNS fler Italienbilder. Vi var ju en dag i Venedig och de bilderna hade jag tänkt skulle få ett eget album eller så, men nu åker de in i det stora i alla fall.

Grus i maskineriet...

I dag var skidspåret 1300 meter. Och jag som gnällde när det var 2,5 km. Så för att få milen idag var det åtta varv som gällde. Hur kul som helst... Annars finns det annat som inte heller går som planerat så jag övar mig i tålamod...

Scrappar och utövar fysisk aktivitet

När katten är borta dansar råttorna på bordet. Och den här råttan scrappar... Och drar dessutom barnen i fördärvet. Hela huset har varit ett scrapträsk sista dagarna. Jag har tappat räkningen på antalet LO:s och det är så kul, så kul att producera. I veckan blir det träff på jobbet och sedan är det mara i Linköping veckan därpå. Där emellan kan det ju bli lite småträffar också om man inte aktar sig. Jag är besatt!

Träningen går också framåt och tekniken har förbättrats. Skavsåren bråkar lite men är hanterbara. Har lyckats få till de planerade träningarna i veckan trots sjuka barn och annat trassel. Jag är lyckligt lottad som har människor som möjliggör detta i min omgivning och ibland kommer hjälpen från helt oväntat håll! Tack!

Tretton mil har jag skrapat ihop nu fast det börjar bli himla tråkigt att åka runt, runt i samma 2,5 km långa spår. Vore inte dumt med lite riktig snö så det blir fler spår att alternera mellan. Idag kom jag på mig flera gånger med att vara långt borta i tanken och liksom bara åka spåret med kroppen. Kanske var därför jag drattade på rumpan i backen igen...

Helgen avslutades med sedvanlig buggkurs men idag fick jag gå ensam eftersom min kinaman inte kommit hem än. Och imorgon väntar en ny fantastisk vecka...