Fått en (två eller tre?) sån(a)...

Det värmer...

Tack söta Malin!

Och så fick jag en till, av Linda !!!

Och tillbaka en av goa rara Teres !

Och skickar vidare...

Till Teres, till Mia, till Mia, till Jeanette, till Jenny, till Kicki och till Lena som alla ingår i min "bloggrunda". Linda får också tillbaka en (gillar din blogg också)!

Gör så här:

1. Den som fått utmärkelsen kopierar bilden och lägger den på sin blogg

2. Länka till personen som gav dig utmärkelsen

3. Ge utmärkelsen vidare till sju bloggar

4. Länka till dom bloggar du gett utmärkelsen

5. Lämna ett meddelande på bloggarna som du gett utmärkelsen till

Maraalster!

Men HUUUR länge sen är det jag la upp en bild?!? Men här kommer i alla fall några. Först skissen på maran. I enlighet med min nya policy tävlade jag inte men jag var klar i tid och är nöjd med resultatet... Mera mara, denna gång tävlingskittet. Gillar denna också, det är skönt att slippa stress...
Å så favoriten. Härligt att få leka lite...

Maran är över

Det gick bra den här gången också bortsett från att jag glömt bort en viktig del i larminstruktionen och några skakande minuter trodde att jag inte skulle kunna ta mig in... Men till sist så klarnade minnet och, Sesam, dörren öppnade sig! Fick en del scrappat och en massa trevliga människor fick jag umgås med. Hade ett litet paket med hem också, en liten bug, som så där i förbifarten följt med hem. Den har jag bekantat mig med idag och vi ska nog kunna samsas. Silhouetten och jag ska däremot separera så snart lämplig bostad dyker upp...

Okej

Har på flera bloggar sett denna lilla sifferlek i mobiltelefonen, nu senast hos MiaKvack, och lockades att själv prova så här kommer:

Har du pussat nr. 2? Verkligen inte, en pojke, tjugo år yngre än jag själv, men jag tycker mycket om honom...

Vad har du för relation med nr. 20? Mycket nära, mitt eget hem.

När ska du träffa nr. 30? Troligen så lite som möjligt, gillar inte vederbörande som är en tillfällig kontakt som inte kommer att ingå i något sammanhang jag är del av.

Är nr. 18 söt? Mycket!! (Min 21 årige brorson)

Vad var ditt första intryck av nr. 13? Egensinnig och präktig...

Gillar du nr. 14? Näää, ekonominytt! Ska nog bort...

Har du träffat nr. 3 den senaste månaden? Nej, men tidigare i sommar. (Gammal klasskamrat, vi hade klassträff i juni)

När ska du träffa nr. 26 nästa gång? På lördag. (En scrappbutiksinnehavare jag gillar.)

Är du nära vän med nr 23? Inte precis, den är så svårhanterlig (telefonsvararen)

Har du gått på bio med nr. 4? Ja, flera gånger. Senast såg vi Mamma Mia

Skulle du kunna gå ut med nr 35? Nja, det har visserligen hänt. Men då i sällskap med andra och på ett eller annat sätt jobbrelaterat...

Vad pratar du och nr. 5 oftast om? Våra barn och ev. arbetet (tidigare arbetskamrat).

Skulle du kunna ge nr. 9 en kram? Absolut, det händer allt som oftast (kompis från jobbet).

Vad har du och nr. 24 för relation? Maken till en nära vän, och min vän också.

Vad skulle du vilja göra med nummer 25? Scrappa ihop eller festa går också bra, det provade vi förra helgen.

Vad är det bästa med nr. 8? Hon är så snäll och trevlig. (scrappkompis)

Brukar du och nummer 16 träffas? Ja, typ varannan månad, en riktigt nära vän.


Ja, detta var ju en intressant och trevlig lek... och dessutom helt meningslös!

Skolstart

Visst märks det i luften att det har blivit lite höst? Eller är det bara jag som tycker det eftersom dagarna är fulla av "höstaktiviteter". Den här veckan har varit lite trög, tycker jag, trots att de nya rutinerna i familjen skapar mer tid. Och visst märks det att det är närmre till skolan än till dagmamman. Elin har varit glad och nöjd med sitt nya sammanhang utom i morse då allt plötsligen var fel. Fel på frukosten, fel på påklädningen, fel att gå till skolan. Men så fort vi kom fram var både surt humör och själva ungen som bortblåst. Hon hittade snabbt en kompis att leka med och sen var det jag som fick leta efter henne för att säga "Hej då!"

En annan som snart säger "Hej då!" verkar vara sonen som har hittat en utväg ur familjelivet genom en kompis som disponerar en egen lägenhet. Vi får väl se hur det går med det. Det är med blandade känslor den informationen tas emot för hur ska det bli, hur ska det gå???

Annars är det snart scrappmara och det ska bli spännande. Har inte scrappat mycket på sistone så vi får väl se om det blir nåt gjort. Helgen efter åker vi till Linköping för ännu en mara så det ska väl ändå kunna bli nåt.

Har landat lite efter motorvägsincidenten men förundras fortfarande över den otroliga tur vi hade. Tacksamheten är enorm!

Änglavakt!

Idag har jag varit med om något riktigt omskakande. Vi har varit i Mantorp i helgen och träffat våra goda vänner. Framåt eftermiddagen idag började det bli dags att åka hemåt. Vi stannade och åt i Motala och på det stora hela var det god stämning i bilen. Ungefär en mil hemifrån, på motorvägen mellan Kumla och Örebro, upptäcker jag plötsligen att vi inte längre är på vägen. Bilen skumpar i mycket hög fart över grästuvorna i diket och det lutar kraftigt. Jag hinner tänka, vi kommer att slå runt! Barnen! Lasse styr och styr och till sist stannar bilen. Linda och jag tar oss ut och knuffar på så att bilen till sist kommer ur diket. Ingen kom till skada, inte ens bilen... Jag känner mig så innerligt tacksam över att änglar tycktes vakta över just oss idag för idag var det hårfint nära katastrof och jag har ett annat perspektiv på vad som är viktigt i livet...

Ödelagd...

Undrar var den kom ifrån, ångvälten, som måste ha smugit sig på. Supertrött och huvudet fullt och plötsligen en massa tider och saker att passa. Japp, det kan man i alla fall vara säker på, semestern är slut...