Ibland när livet är i uppförbacke brukar jag räkna välsignelser för att påminna mig om allt som är gott i mitt liv. Idag har jag känt ett behov att göra så och känner tacksamhet över all som fungerar i mitt liv trots allt. Det känns liksom lite enklare när man fokuserar på det positiva än om man drunknar i eländesträsket.
Livet just nu är fullt av tempo som vanligt och jag kan nog bara konstatera att jag väljer att leva livet just så. På jobbet ryms ändå lite tid att prova nytt och utbildningen jag går fyller på med tid för reflektion och lite ny input. Att få träffa nya människor som ger utbyte är också bonus. Samtidigt räknar jag verkligen de jag har nära omkring mig till välsignelserna. Känns omöjligt att tänka sig att klara mig utan dem, både de som finns nära i vardagsarbetet men så klart också nära vänner och familjen. Jag längtar ibland så otroligt efter att ha mer tid att ge och få.
Konstaterar att jag nog är lite känslosam idag och tillåter mig att det får vara så. En liten stund i alla fall. Kanska är det all snö som faller utanför som påverkar mig eller så är det bara ett jag fick en liten stund med mig själv...
2 kommentarer:
Visst måste man få ha sådana stunder, har lärt mig att hitta inspiration och tacksamhet över livet sista året just för att själv påminna mig om de kära/saker/upplevelser som finns där inne i själen..... hoppas träffen var lyckad, hade tänkt titta förbi men sen fick jag skjutsa Ronja till Värmland istället....
Ha en fin dag!
Kram/LenaS
Hej min vän!!
Att få ha haft förmånen att träffa dig känns oerhört bra. Du är en människa med ett hjärta stort som hela universum......Det gäller att vara aktsam om dig och de dina för livet kan vara hårt och då är det viktigt att kunna landa mjukt!!
Kramar<3
Skicka en kommentar