Den här tiden på året är nog den mest intensiva av alla. Allt ska liksom hända. I torsdags var det ju studenten. Fint väder och finklädda glada ungdomar och avsked och lyckönskningar. Och efter det, tomhet... En liten stund, för sedan var det studentuppvaktning av den vackra klänningsflickan och så direkt till vårens sista scrapträff. Fredagen bjöd ju sedan till städning eftersom det på lördagen skulle bli klassfest hemma hos mig. Cyklingen skulle också kompletteras med de sista milen och på kvällen skulle det grillas hos goda vänner.
Det sistnämnda var så trevligt att klockan på något mysko sätt plötsligen blivit småtimmar vilket ju inte var klokt med tanke på lördagens späckade schema.
Lördagen avlöpte dock utan större missöden och kvällens tillställning blev en njutbar historia. Välkända ansikten men ändå så mycket att ta reda på om varandra. 25 år sedan vi slutade nian. Några av oss hade delat vardagen sedan lekis vilket innebär tio år av minnen och delad barndom. Återigen undrar man hur det kommer sig att man inte har setts mer under åren... Som sagt, kul var det, i alla fall.
På söndagen var jag lite trött men ändå var det mycket som skulle fixas. Lasse är på kurs och borta hela veckan så planering av logistiken kring fredagens lilla cykeltur var tvunget att ske då. Vi får väl se hur det går ihop sig, om vi glömde något. 100 mil har jag i alla fall i benen så vi får bara hoppas att vädrets makter står oss bi...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar