Fästingplåga

Hu, vilken morgon! Elin vaknade och hade en fästing på kinden. En envis en visade det sig, för jag fick inte bort den med plockaren. Till slut fick jag ta den med fingrarna och dra bort den. Lilla fröken tyckte det var hemskt och ont gjorde det också. Det var en underlig upplevelse tror jag för hon blev ledsen flera gånger lite senare... Fästingar är synnerigen otrevliga bekantskaper tycker jag också. Trist nog så får vi nog sannolikt träffa fler eftersom jag tror att förmedlaren av de små odågorna är vår kära Märta som delar säng med både oss och lilltösen...