Avslut

Min lilla docka ska ju börja skolan (förskoleklass) till hösten. Det innebär ju att hon måste sluta hos sin goa dagmamma. Fyra och ett halvt år har hon gått dit varje dag pch för oss föräldrar har det varit tryggt och skönt. Våran Kerstin är aldrig omöjlig och har tålmodigt stått ut med glömda grejor och sena hämtningar. Hon vet att vi måste påminnas om de dagar då Elin ska hämtas tidigare och att det är hos reservdagmamma kommande dag. Hon står ändå ut med om man kommer fel dag och väcker henne på hennes lediga dag. Det kommer att bli jättetomt utan den dagliga kontakten. Både Elin och vi kommer att sakna henne. För Elin är det nog inte förrän om ett tag hon kommer att förstå att en tid i hennes liv är slut och att nu börjar något nytt.. Ett litet halsband gjorde jag till Kerstin. Tänkte mycket på vad jag vet att hon tycker om och hoppas att jag prickade någorlunda rätt...
Å så ett litet kort/minialbum som verligen är mini, 10x5 cm ungefär...
Elins första dagiskort. Dagiskorten har varje år tagits i november och då fyller ju Elin så på det här kortet är precis två.

Här är treårskortet... Och fyra...
Och fem. Sista året har Elin varit störst av barnen hos alla dagmammorna som arbetar tillsammans.
Och i höst tas kortet på lekis.

Fästingplåga

Hu, vilken morgon! Elin vaknade och hade en fästing på kinden. En envis en visade det sig, för jag fick inte bort den med plockaren. Till slut fick jag ta den med fingrarna och dra bort den. Lilla fröken tyckte det var hemskt och ont gjorde det också. Det var en underlig upplevelse tror jag för hon blev ledsen flera gånger lite senare... Fästingar är synnerigen otrevliga bekantskaper tycker jag också. Trist nog så får vi nog sannolikt träffa fler eftersom jag tror att förmedlaren av de små odågorna är vår kära Märta som delar säng med både oss och lilltösen...

Midsommarafton

Sju veckors ledighet framför mig och lugn och ro idag... Det är väl en underbar start på sommaren? Ska pyssla lite här hemma. Lasse ska kompletteringshandla. Sen är det bara att åka med... En liten patriot har också klätt sig fin för dagen...

En gång till

Sitter här i Mantorp igen. Denna gången utan vånda. För nu är det gjort. Och, ja, jag gjorde det igen. Blöt och kall och senare het och blåst. Men till Motala kom jag och medaljen har jag. Trött och nöjd!

Två timmar kvar

Sitter i Mantorp och huttrar. Verkar inte som jag fått något gensvar på mina önskningar om att vädrets makter ska stå oss bi. Det enda som verkar kunna stå är regnet, som spön, i backen... Trött är jag och småförkyld. Huvudvärk och, hm, kanske har jag lite feber...

Nä, nu får det väl vara slut på gnället ändå!

På väg

Ska vi inte åka nu? sa Elin nyss... Och det ska vi. Är nervös. Hur blir vädret? Kommer jag att orka? Frysa? Bli för varm? Ha rätt grejor med mig? Hitta parkering i Motala? Få byta starttid? Hinna i tid? Nåja... I morgon kväll vet jag. Vi får se...

Utmattad...

Den här tiden på året är nog den mest intensiva av alla. Allt ska liksom hända. I torsdags var det ju studenten. Fint väder och finklädda glada ungdomar och avsked och lyckönskningar. Och efter det, tomhet... En liten stund, för sedan var det studentuppvaktning av den vackra klänningsflickan och så direkt till vårens sista scrapträff. Fredagen bjöd ju sedan till städning eftersom det på lördagen skulle bli klassfest hemma hos mig. Cyklingen skulle också kompletteras med de sista milen och på kvällen skulle det grillas hos goda vänner.
Det sistnämnda var så trevligt att klockan på något mysko sätt plötsligen blivit småtimmar vilket ju inte var klokt med tanke på lördagens späckade schema.

Lördagen avlöpte dock utan större missöden och kvällens tillställning blev en njutbar historia. Välkända ansikten men ändå så mycket att ta reda på om varandra. 25 år sedan vi slutade nian. Några av oss hade delat vardagen sedan lekis vilket innebär tio år av minnen och delad barndom. Återigen undrar man hur det kommer sig att man inte har setts mer under åren... Som sagt, kul var det, i alla fall.

På söndagen var jag lite trött men ändå var det mycket som skulle fixas. Lasse är på kurs och borta hela veckan så planering av logistiken kring fredagens lilla cykeltur var tvunget att ske då. Vi får väl se hur det går ihop sig, om vi glömde något. 100 mil har jag i alla fall i benen så vi får bara hoppas att vädrets makter står oss bi...

Vacker!!!

I vårvintras fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig att sy en studentklänning. Nu är det juni och studenten är på torsdag! Himmel så vacker hon blev i sin vita klänning. Det var så att håret reste sig i nacken. Underbart!!!!