En trevlig tillställning

Igår var jag på begravning. Ja, jag vet, det rimmar illa med rubriken. Men det var faktiskt så. Hon som skulle begravas var min gamla moster, Vanda. 93 år var hon då hon dog, skulle ha blivit 94 i maj, så ett långt liv hade hon fått. Och många barn... Tolv av mina 15 kusiner har hon fött och tio av dessa fick jag träffa igår. Vanda var 18 år när min mamma föddes och redan då mor så kusinerna är i ålder som mamma och sedan spridda över sisådär 25 år. Och sedan alla barn till dem, och barnbarn, och barnbarns barn, och barnbarns barnbarn. Yngsta familjemedlemmen var 11 dagar. Det sas att vi var dryga sjuttitalet i kyrkan. Jag hade inte träffat någon av dem på i alla fall tretti år. Det är ett tag sen... Men det är ändå märkligt att släktskap kan kännas och väcka en längtan att lära känna mer. Vi bytte många mailadresser och fast jag vet att det för det mesta inget blir av så kan jag ändå inte låta bli att hoppas att den här gången, då kommer vi att ta kontakt, och ses snart igen...