Lördagsmorgon

Jag älskar lediga lördagsmornar. Smyger upp före alla andra, äter lite, dricker kaffe och bläddrar i tidningen. Allt är bara tyst och lugnt. Sen kan jag gå och lägga mig igen. Sova om jag vill eller bara mysa lite med de som fortfarande snusar och sover. Gå upp igen med de andra, äta en andra frukost och bara njuta av en oplanerad dag. Idag är en sån dag. Jag har verkligen längtat tillden här helgen. Veckan har varit intensiv och jag har både varit på kursledarkurs och provat på curling. På jobbet är det också full fart och lite hänger det nog ihop med att vi ska på semester om en vecka. Allt ska liksom hinnas med innan dess.

Förra helgen var jag och Elin hos Madelene och Axl i Mjölby. Hon har fått så fint i sitt lilla hus. Önskar att jag hade lite av hennes driv och fick saker gjorda här hemma också. Men det går bra att ha det så också. Vi fick lite trevligt scrappsällskap på lördagen. Jag tycker verkligen om att delta i såna där små sammankomster. Längtar redan till nästa gång...

Igår fick jag veta att vi ska få tillökning. Redan på söndag, faktiskt. En dotter på 21 blir det och hon ska bo hemma under 10 veckor medan hon har sin lärarpraktik på en skola nästgårds. De kommer att bli spännande att ha alla barnen hemma igen. Det är trots allt mer än två år sedan hon flyttade. Jisses vad tiden har gått fort!

Slutet på en saga...

Om det är någon som minns Sköldis och Padde så kan jag härmed meddela att de lämnat vår ömma vård till förmån för lantlivet i Östernärke. Man kan bara önska att det livet blir mer stimulerande än det de framlevt i det Evaldsonska residenset som enda utväg och alternativ till frysboxen.

Annars är det lugna gatan här nu. Tonårsdottern vistas i huvudstaden hos kompis och sonen lanar i källaren. Jag och lilltösen har spenderat några timmar på stan och mest bara kikat runt. Nu blir det lite TV och rätt snart tror jag att jag ska gå och inspektera värmen under täcket...

Snart nytt år...

Ja, vad ska man säga. Senast jag skrev här så efterlyste jag oktober som bara slank undan. Sedan dess har både november och december gått samma väg. Jag har nog ägnat min tid till annat ett tag och då behov funnits av tangentbortstryckningar så har dessa istället hamnat i Facebookloggen. Fast jag saknar min blogg lite faktiskt. Framför allt att det är lite mer beständigt och går att titta tillbaka lite mer på. Tycker att det är lite kul att gå tillbaka och se hur jag tyckte och tänkte för ett år sen, tex. Bloggen har också följt mig under en lite speciell tid av mitt liv. Önskar att jag får lite mer lust att ta hand om bloggen under året som kommer och att jag kanske orkar fixa lite mer med foton och så.

Just nu är det i alla fall mellandag. Har haft ledigt några dagar och så jobbat lite hemifrån. Under julen har jag haft rejält nackont som tagit all tid och energ men som nu stillats något med lite hjälp från apoteket. Behovet just nu är, med stora bokstäver, LUGN OCH RO. Nyåret kommer troligen firas på hemmaplan med bara familjen och sedan blir det lite jobb igen. Ligger sorgligt efter med pappersjobbet efter en höst som inte liknat någon annan. Hoppas jag får lite möjlighet att leka lite med händerna också innan det blir termin igen.

Terminen börjar igen den 7:e. Då kommer eleverna igen. Fast jag ska bara jobba två veckor drygt. Sedan bär det av till värmen. Det känns skönt att tänka på nu när termometrn visar på dryga -15 grader. Men än är det december och gott om tid att längta.

Oktober månad efterlyses

En hel månad försvunnen! Sågs senast skymta där bakom september, som i år också var oroande kort. Och nu står den ingenstans att finna. Hoppas nu bara att november blir lite mer att hålla i och att det finna lite mer utrymme för eftertanke och fridfullt begrundande...

Hett om öronen

Har varit några veckor där tempot varit högt och karaktären på jobbet varit ovanligt utmanande. Det har krävts extra mobilisering av både energi och kreativitet. I och för sig så gillar jag detta men det kräver sitt pris. Men helgen kommer att bjuda bara nöje. Ska på pärlträff med en väninna och leva lite lyxliv. Och hemma har jag fått njuta av goa ungar och mys. Så livet för stunden är på plus.

Drabbad av Facebook

Länge har jag avvisat uppmaningarna om inträdi i detta cybespace då jag har haft fullt nog med att hantera bloggen och mailen och msn och andra interaktiva kommunikationsmedel men nu har jag fallit. Ja, FB är numera en del av min vardag och jag är SÅ uppdaterad. Om det gör mig lyckligare? Knappast men det är ett litet tidsfördriv så gott som något...

Tacksam

Vill bara säga att jag är så tacksam. Jag laddar ur här i bloggen lite då och då. Och då får jag så himla mycket omtanke från så många. Jag är innerligt tacksam över det. Det finns inget som hjälper så mycket som att veta att någon finns där, bryr sig om när det känns så himla hopplöst. Ibland kan det verkligen göra stor skillnad och orken återvänder lite igen. Idag är en bättre dag...