Snart nytt år...

Ja, vad ska man säga. Senast jag skrev här så efterlyste jag oktober som bara slank undan. Sedan dess har både november och december gått samma väg. Jag har nog ägnat min tid till annat ett tag och då behov funnits av tangentbortstryckningar så har dessa istället hamnat i Facebookloggen. Fast jag saknar min blogg lite faktiskt. Framför allt att det är lite mer beständigt och går att titta tillbaka lite mer på. Tycker att det är lite kul att gå tillbaka och se hur jag tyckte och tänkte för ett år sen, tex. Bloggen har också följt mig under en lite speciell tid av mitt liv. Önskar att jag får lite mer lust att ta hand om bloggen under året som kommer och att jag kanske orkar fixa lite mer med foton och så.

Just nu är det i alla fall mellandag. Har haft ledigt några dagar och så jobbat lite hemifrån. Under julen har jag haft rejält nackont som tagit all tid och energ men som nu stillats något med lite hjälp från apoteket. Behovet just nu är, med stora bokstäver, LUGN OCH RO. Nyåret kommer troligen firas på hemmaplan med bara familjen och sedan blir det lite jobb igen. Ligger sorgligt efter med pappersjobbet efter en höst som inte liknat någon annan. Hoppas jag får lite möjlighet att leka lite med händerna också innan det blir termin igen.

Terminen börjar igen den 7:e. Då kommer eleverna igen. Fast jag ska bara jobba två veckor drygt. Sedan bär det av till värmen. Det känns skönt att tänka på nu när termometrn visar på dryga -15 grader. Men än är det december och gott om tid att längta.

Oktober månad efterlyses

En hel månad försvunnen! Sågs senast skymta där bakom september, som i år också var oroande kort. Och nu står den ingenstans att finna. Hoppas nu bara att november blir lite mer att hålla i och att det finna lite mer utrymme för eftertanke och fridfullt begrundande...

Hett om öronen

Har varit några veckor där tempot varit högt och karaktären på jobbet varit ovanligt utmanande. Det har krävts extra mobilisering av både energi och kreativitet. I och för sig så gillar jag detta men det kräver sitt pris. Men helgen kommer att bjuda bara nöje. Ska på pärlträff med en väninna och leva lite lyxliv. Och hemma har jag fått njuta av goa ungar och mys. Så livet för stunden är på plus.

Drabbad av Facebook

Länge har jag avvisat uppmaningarna om inträdi i detta cybespace då jag har haft fullt nog med att hantera bloggen och mailen och msn och andra interaktiva kommunikationsmedel men nu har jag fallit. Ja, FB är numera en del av min vardag och jag är SÅ uppdaterad. Om det gör mig lyckligare? Knappast men det är ett litet tidsfördriv så gott som något...

Tacksam

Vill bara säga att jag är så tacksam. Jag laddar ur här i bloggen lite då och då. Och då får jag så himla mycket omtanke från så många. Jag är innerligt tacksam över det. Det finns inget som hjälper så mycket som att veta att någon finns där, bryr sig om när det känns så himla hopplöst. Ibland kan det verkligen göra stor skillnad och orken återvänder lite igen. Idag är en bättre dag...

Sköna söndag

Har pillat lite i trädgården. Det var verkligen skönt att vara ute i solskenet en stund. Nu har vi lagat mat och ätit oss mätta. Tortellini med kassler och sallad blev det idag. Borde vara på pointsen men fuskar lite och har ätit gott i helgen. Provade ett nytt rcept som var supergott igår, kyckling med röd pesto. Till det klyftpotatis med vitlök och timjan gratinerad med parmesan och så en sallad med pinjenötter, soltorkade tomater och parmesan. Mums! Och i fredags var det satayspett med jordnötssås och ris. Det blir nog inte kul på VV på onsdag...

Sorg

Så ledsen och frustrerad. Inser också att jag är rädd. Skräckslagen och uppgiven. Just nu kan jag inte se några utvägar alls ur den här situationen. Alla år som lagts till varandra och ligger som en varböld redo att brista. En längtan efter att någon ska ta vid, dela. Och ingen finns. Inget finns. Det gör ont. Jag går sönder och har inget mer att ge. Jag blir en belastning, inte en hjälp som jag ville vara, kände som min uppgift. Jag skäms över det, är inte starkare än så. Vad händer nu? En isande känsla av att något är för sent, kan vara för sent. Måste få veta. Kan inte släppa taget än.