Skolstart

Visst märks det i luften att det har blivit lite höst? Eller är det bara jag som tycker det eftersom dagarna är fulla av "höstaktiviteter". Den här veckan har varit lite trög, tycker jag, trots att de nya rutinerna i familjen skapar mer tid. Och visst märks det att det är närmre till skolan än till dagmamman. Elin har varit glad och nöjd med sitt nya sammanhang utom i morse då allt plötsligen var fel. Fel på frukosten, fel på påklädningen, fel att gå till skolan. Men så fort vi kom fram var både surt humör och själva ungen som bortblåst. Hon hittade snabbt en kompis att leka med och sen var det jag som fick leta efter henne för att säga "Hej då!"

En annan som snart säger "Hej då!" verkar vara sonen som har hittat en utväg ur familjelivet genom en kompis som disponerar en egen lägenhet. Vi får väl se hur det går med det. Det är med blandade känslor den informationen tas emot för hur ska det bli, hur ska det gå???

Annars är det snart scrappmara och det ska bli spännande. Har inte scrappat mycket på sistone så vi får väl se om det blir nåt gjort. Helgen efter åker vi till Linköping för ännu en mara så det ska väl ändå kunna bli nåt.

Har landat lite efter motorvägsincidenten men förundras fortfarande över den otroliga tur vi hade. Tacksamheten är enorm!

Änglavakt!

Idag har jag varit med om något riktigt omskakande. Vi har varit i Mantorp i helgen och träffat våra goda vänner. Framåt eftermiddagen idag började det bli dags att åka hemåt. Vi stannade och åt i Motala och på det stora hela var det god stämning i bilen. Ungefär en mil hemifrån, på motorvägen mellan Kumla och Örebro, upptäcker jag plötsligen att vi inte längre är på vägen. Bilen skumpar i mycket hög fart över grästuvorna i diket och det lutar kraftigt. Jag hinner tänka, vi kommer att slå runt! Barnen! Lasse styr och styr och till sist stannar bilen. Linda och jag tar oss ut och knuffar på så att bilen till sist kommer ur diket. Ingen kom till skada, inte ens bilen... Jag känner mig så innerligt tacksam över att änglar tycktes vakta över just oss idag för idag var det hårfint nära katastrof och jag har ett annat perspektiv på vad som är viktigt i livet...

Ödelagd...

Undrar var den kom ifrån, ångvälten, som måste ha smugit sig på. Supertrött och huvudet fullt och plötsligen en massa tider och saker att passa. Japp, det kan man i alla fall vara säker på, semestern är slut...

Sommar

Sommarlat, det är underbart... Man önskar att det skulle vara för evigt. Har liksom gått in i ett annat och mycket mer behagligt tempo. Men som någon sa idag, tiden känns liksom utmätt. Och där i kanten anas allvaret... Men, nu är det nu. Och nu är det varmt och det regnar äpplen i trädgården. Elin går på simskola och vi packar för att åka till Öland på fredag. Helgen avnjöts i Skara sommarland dit vi och ca 13996 andra svettiga människor begett sig. Det finns ju sämre ställen att vistas på när det är så här varmt...

Oslo-Kielkryssningen var underbar och jag njöt ohejdat. Hundramiljoner tack till Jonas som verkligen gjorde resan till nåt extra på alla möjliga sätt och vis. Riktigt, riktigt lyxigt!

Scrappdimman har skingrats till förmån för pärlors skimmer och det har blivit lite skapat i den vägen. Har också funnit nygamla pärlande vänner att dela idéer med. Också äldsta dottern har drabbats av pärlfeber och kan inte sova på kuppen...

Har hunnit med bio och pubrunda, lata dagar i soffan och vid vatten av olika slag. Lite namnsdagsfireri i traditionell stil har rymts liksom viktväktarmöten med skiftande framgång (de två första veckorna gick jag UPP i vikt!). Men de sista veckan har vågen var mer samarbetsvillig (fast vi får väl se i morgon...)

Och några ytterligare små njutningar är inplanerade på den utmätta tiden. Lite vin och samkväm, besök på hantverksmarknad och en utflykt till Värmland ska få runda av min sju veckor långa vila...

Simmat i Vansbro

Ja, det blev gjort denna gången också. Tredje gången nu, tre km. Idag var vädret på vår sida och bortsett från några skurar på den hurtfriska promenaden till nummerlappsutlämningen så var det varmt och skönt. Älven var också välvilligt inställd med sina 17,8 grader... Trängseln på sista sträckan var dock ett aber och ideliga omkörningar kostade en del smärta i det "onda" benet. Men, som sagt, i mål även denna gång.

Varit upptagen...

Man kan ju undra med vaddå. Semester och allt, borde ju bara softa runt. Och visst, ett slags softande har det ju varit. Har befunnit mig i ett djupt scrappträsk och inte kunnat komma upp. Men nu stundar nya tider med Vansbrosim på söndag. Genomförde den trditionella träningen i måndags med ett evigt plaskande i Gustavsviks 50-metersbassäng. Det hela blev lite bättre när simturen följdes av timmars kontemplation på Relaxen. Och på söndag bär det av. Idag är det 17.6 grader i vattnet i Västerdalälven. Hoppas på någon grad till... På förekommen anledning vill jag också starkt dementera att det rör sig om en ny klassiker, jag är bara sällskap. Och sällskap måste ju vara DÄR, i vattnet...

Och på tisdag blir det kryssning. Denna gång dock inte Cinderella och inte singelkryss. Tvärt om. Denna gång blir det firande av bröllopsdag mellan Oslo och Kiel och på en åt med något högre standard har det sagts. Så tacksam för att vi fick den här möjligheten och för att det faktiskt GÅR att få till.

Och det producerade... Återkommer med bilder när ork infinner sig.

Definitivt färdig

Nu SKA det vara klart. Känns som jag många gånger har sagt att mitt album om vår resa till Italien 2005 har varit klart men det har alltid fattats något. Hade tänkt göra det speciellt album om Venedig men bestämde mig för att det fick rymmas i det stora och sedan skulle ju själva albumet göras. Men nu så, är det klart. Det blev 52 sidor och då är kanske 3-4 stycken dubbel-LO, så sisådär 48 LO:s blev det. Huvaligen! Sen finns det några om resan som sitter i barnens album men de får stanna där... Är skapligt nöjd med själva albumet även om det var lite pilligt att få till, gillar särskillt titeln på ryggen. Så här ser det ut: Och så blev jag lat och fotade de sista LO:erna i albumet så bilderna är inte så bra men...


Det känns otroligt tillfredställande att AVSLUTA något projekt som omväxling. Just nu har jag gett mig i kast med babybilder på min äldsta som snart blir 20. Tanken är att det ska bli ett album i kronologisk ordning till henne och att det också ska kunna bli ett projekt som kan bli avslutat... Vi får väl se. Har scrappat mycket sista veckorna men inte producerat så mycket. Har pillat och pillat och inte blivit nöjd. I helgen hade vi lite av mara här hemma för på söndagen var det Vip-dag hos Jenny på Stellas för föreningen och sedan åkte vi hit och scrappade. Vi var några stycken och till sist var det Evelyn och jag kvar. Vi fortsatte ända till måndagkvällen. Fast vi var ju tvugna att åka till Stellas igen på måndagen och komplettera. Stackars Jenny, hon får aldrig vara ifred. Tisdag blev det mer scapp fast då med nytt sällskap och på fredag blir det Mantorp och ny scrapphelg. Undrar om jag är mätt sen?