Ja, så det kan gå. Jag blev med Facebook och plötsligt så blev bloggandet överflödigt. Fast jag kan sakna det där mer sammanhängande babblet i stället för de där korta små mumlen som det blir istället. Idag tar jag mig ett återfall.
I morgon är det dags för studenten vilket innebär att ännu ett arbetsår kan summeras. Ett långt och intensivt sådant dessutom. Det känns både skönt och vemodigt. Skönt att det blir lite lugnare och att det finns tid för lite eftertanke förhoppningasvis. Vemodigt därför att det innebär en del farväl. Men det är som det ska vara. Men det finns några jag kommer att sakna.
Den här våren har vår familj ökat och minskat i antal flera gånger och det har stundtals varit lite knixigt att hantera. Men just nu känns tillvaron försiktigt hoppfull och det känns som vi hittat en riktning. Hur som helst så är det i det närmaste sommar och solen skiner. Livet är ändå bra härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar