måndag 21 juni 2010
Sommarsolstånd idag!
Snart midsommar och idag, årets längsta dag. Kanske därför jag hann med både en shoppingtur till Marieberg och sedan en liten runda till Hästhagen. Fick ta det lite lugnt. Benen var inte helt pigga efter gårdagens cykeltur på dryga fyra mil. Skönt i alla fall, att få röra lite på sig. Längtar annars efter semester nu. Bara den här veckan och så ett par dagar nästa vecka kvar. Sen blir det vila.
söndag 13 juni 2010
Komplicerat
Igår var jag på 40-årsfest. Mycket trevligt och många glada skratt. Bara tjejer var vi och det var god mat och gott att dricka. Riktigt mysigt. Idag kom jag hem. Huvudet fullt av funderingar. Vad vill jag? Just nu är det en svår fråga som inte har något givet svar. Snabba kast och många nivåer gör att det är svårt att sortera i kaoset. Kanske är det tid som är faktorn som fattas för att bilden ska klarna eller så är det inte tillräckligt många tankar tänkta ännu. Jag får helt enkelt vänta och se...
torsdag 3 juni 2010
Saknar min blogg...
Ja, så det kan gå. Jag blev med Facebook och plötsligt så blev bloggandet överflödigt. Fast jag kan sakna det där mer sammanhängande babblet i stället för de där korta små mumlen som det blir istället. Idag tar jag mig ett återfall.
I morgon är det dags för studenten vilket innebär att ännu ett arbetsår kan summeras. Ett långt och intensivt sådant dessutom. Det känns både skönt och vemodigt. Skönt att det blir lite lugnare och att det finns tid för lite eftertanke förhoppningasvis. Vemodigt därför att det innebär en del farväl. Men det är som det ska vara. Men det finns några jag kommer att sakna.
Den här våren har vår familj ökat och minskat i antal flera gånger och det har stundtals varit lite knixigt att hantera. Men just nu känns tillvaron försiktigt hoppfull och det känns som vi hittat en riktning. Hur som helst så är det i det närmaste sommar och solen skiner. Livet är ändå bra härligt!
I morgon är det dags för studenten vilket innebär att ännu ett arbetsår kan summeras. Ett långt och intensivt sådant dessutom. Det känns både skönt och vemodigt. Skönt att det blir lite lugnare och att det finns tid för lite eftertanke förhoppningasvis. Vemodigt därför att det innebär en del farväl. Men det är som det ska vara. Men det finns några jag kommer att sakna.
Den här våren har vår familj ökat och minskat i antal flera gånger och det har stundtals varit lite knixigt att hantera. Men just nu känns tillvaron försiktigt hoppfull och det känns som vi hittat en riktning. Hur som helst så är det i det närmaste sommar och solen skiner. Livet är ändå bra härligt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)