Hett om öronen

Har varit några veckor där tempot varit högt och karaktären på jobbet varit ovanligt utmanande. Det har krävts extra mobilisering av både energi och kreativitet. I och för sig så gillar jag detta men det kräver sitt pris. Men helgen kommer att bjuda bara nöje. Ska på pärlträff med en väninna och leva lite lyxliv. Och hemma har jag fått njuta av goa ungar och mys. Så livet för stunden är på plus.

Drabbad av Facebook

Länge har jag avvisat uppmaningarna om inträdi i detta cybespace då jag har haft fullt nog med att hantera bloggen och mailen och msn och andra interaktiva kommunikationsmedel men nu har jag fallit. Ja, FB är numera en del av min vardag och jag är SÅ uppdaterad. Om det gör mig lyckligare? Knappast men det är ett litet tidsfördriv så gott som något...

Tacksam

Vill bara säga att jag är så tacksam. Jag laddar ur här i bloggen lite då och då. Och då får jag så himla mycket omtanke från så många. Jag är innerligt tacksam över det. Det finns inget som hjälper så mycket som att veta att någon finns där, bryr sig om när det känns så himla hopplöst. Ibland kan det verkligen göra stor skillnad och orken återvänder lite igen. Idag är en bättre dag...

Sköna söndag

Har pillat lite i trädgården. Det var verkligen skönt att vara ute i solskenet en stund. Nu har vi lagat mat och ätit oss mätta. Tortellini med kassler och sallad blev det idag. Borde vara på pointsen men fuskar lite och har ätit gott i helgen. Provade ett nytt rcept som var supergott igår, kyckling med röd pesto. Till det klyftpotatis med vitlök och timjan gratinerad med parmesan och så en sallad med pinjenötter, soltorkade tomater och parmesan. Mums! Och i fredags var det satayspett med jordnötssås och ris. Det blir nog inte kul på VV på onsdag...

Sorg

Så ledsen och frustrerad. Inser också att jag är rädd. Skräckslagen och uppgiven. Just nu kan jag inte se några utvägar alls ur den här situationen. Alla år som lagts till varandra och ligger som en varböld redo att brista. En längtan efter att någon ska ta vid, dela. Och ingen finns. Inget finns. Det gör ont. Jag går sönder och har inget mer att ge. Jag blir en belastning, inte en hjälp som jag ville vara, kände som min uppgift. Jag skäms över det, är inte starkare än så. Vad händer nu? En isande känsla av att något är för sent, kan vara för sent. Måste få veta. Kan inte släppa taget än.

Kör för fullt och ökar

Ohuiiih, var det går just nu. Känns som jag har rekord i antal bollar i luften samtidigt. Måste ha agendan för dagen klar och sedan bara pricka av eftersom, hinner inte tänka. Fokuserar på de möten med människor jag har, där är närvaron det viktigaste. Annat får gå på rutin. Somligt är bra och annat måste arbetas på. Men i helgen.... då ska jag vila.

Klubbad

Jag är i dvala efter en intensiv arbetsdag. Förra veckans missade arbete skulle tas igen, flera nya saker som dykt upp och så är jag förstås trött efter helgen. Har varit och lekt affär i Linköping och träffat massor av trevliga människor. Men slitigt var det och nästa gång det blir dags då ska jag scrappa! Ser redan fram emot det. Och tills dess så får jag roa mig med att flytta in i nyinskaffade scrappväskan som jag hoppas ska lösa mina fövaringsproblem.

Svingris eller?

Har haft ett intimt förhållande med soffan ett par dagar men börjar så smått återvända till verkligheten. Diskuterade symtom med sjukvårdsupplysningen för att utröna om jag möjligen lyckats fånga in den nya influensan. Och så kunde nog vara fallet trodde de, mest utifrån mitt snabba insjuknande. Fast nu undrar jag eftersom det verkar som att jag redan är på bättringsvägen. Hur som helst så lär det väl märkas om en dag eller så...