Skolstart

Visst märks det i luften att det har blivit lite höst? Eller är det bara jag som tycker det eftersom dagarna är fulla av "höstaktiviteter". Den här veckan har varit lite trög, tycker jag, trots att de nya rutinerna i familjen skapar mer tid. Och visst märks det att det är närmre till skolan än till dagmamman. Elin har varit glad och nöjd med sitt nya sammanhang utom i morse då allt plötsligen var fel. Fel på frukosten, fel på påklädningen, fel att gå till skolan. Men så fort vi kom fram var både surt humör och själva ungen som bortblåst. Hon hittade snabbt en kompis att leka med och sen var det jag som fick leta efter henne för att säga "Hej då!"

En annan som snart säger "Hej då!" verkar vara sonen som har hittat en utväg ur familjelivet genom en kompis som disponerar en egen lägenhet. Vi får väl se hur det går med det. Det är med blandade känslor den informationen tas emot för hur ska det bli, hur ska det gå???

Annars är det snart scrappmara och det ska bli spännande. Har inte scrappat mycket på sistone så vi får väl se om det blir nåt gjort. Helgen efter åker vi till Linköping för ännu en mara så det ska väl ändå kunna bli nåt.

Har landat lite efter motorvägsincidenten men förundras fortfarande över den otroliga tur vi hade. Tacksamheten är enorm!

Änglavakt!

Idag har jag varit med om något riktigt omskakande. Vi har varit i Mantorp i helgen och träffat våra goda vänner. Framåt eftermiddagen idag började det bli dags att åka hemåt. Vi stannade och åt i Motala och på det stora hela var det god stämning i bilen. Ungefär en mil hemifrån, på motorvägen mellan Kumla och Örebro, upptäcker jag plötsligen att vi inte längre är på vägen. Bilen skumpar i mycket hög fart över grästuvorna i diket och det lutar kraftigt. Jag hinner tänka, vi kommer att slå runt! Barnen! Lasse styr och styr och till sist stannar bilen. Linda och jag tar oss ut och knuffar på så att bilen till sist kommer ur diket. Ingen kom till skada, inte ens bilen... Jag känner mig så innerligt tacksam över att änglar tycktes vakta över just oss idag för idag var det hårfint nära katastrof och jag har ett annat perspektiv på vad som är viktigt i livet...

Ödelagd...

Undrar var den kom ifrån, ångvälten, som måste ha smugit sig på. Supertrött och huvudet fullt och plötsligen en massa tider och saker att passa. Japp, det kan man i alla fall vara säker på, semestern är slut...